Klimathotet blir en kris?

Trafikverket 2018-07-27

Folk som är engagerade i studier och diskussioner om klimatförändringar är ofta förvirrade över samhällets oförmåga att bemöta och hantera problemet. Framförallt hur vi kan ignorera sådana överväldigande bevis om en hotfull framtidsbild och till och med förneka dilemmats existens.

Men givet människans historia så är det inte så förvånande. Det är inte förstå gången som människor förnekar och fördröjer handling när nödvändig förändring är obekväm, tills ett hot blir till en kris. Hotets skala eller existensen av starka bevis gör ingen skillnad för att ändra beteenden förrän folk tvingas till det.

Det finns många exempel på detta men kanske tydligast är andra världskriget. Det hot som Hitler utgjorde och behovet för handling var tydligt. Trots det var många starkt emot att göra något. Inte förrän hotet blev överväldigande, när det blev accepterat som en överhängande kris, drevs Storbritannien till handling. Och när det hände ledde Churchill det kritiska skiftet i tänkande genom att argumentera att oavsett hur obekvämt, dyrt eller utmanade var det nödvändigt. Det var inte en fråga om kostnader eller säkra utfall utan om vad som var nödvändigt. I detta fall var det att gå ut i krig med ett antagande om att vinst var möjligt. Och så började en av de snabbaste och mest dramatiska ekonomiska mobiliseringar och industriella transformationer i historien. Därmed lyckades de med något som rationellt sett ansågs vara nära omöjligt från början.

Vi står inför ett minst lika stort, om inte större, hot i och med snabba klimatförändringar och ökningen av extrema väderfenomen. Om vi inte proaktivt försöker öka vår resiliens mot dessa extremer och börjar anpassa oss till vår nya klimatverklighet kommer vi till slut stå inför ett liknande scenario som britterna under andra världskriget.

Komplexa system som våra samhällen är dynamiska och kan passera tröskeleffekter som leder till abrupta förändringar med radikalt förändrade beteenden. Även om många insatta i dilemmat har hoppats länge nu på att folk frivilligt ska ändra sina beteenden så börjar vi nu närma oss den punkt då ett hot blir till en kris. En kris som kommer tvinga till ändrat beteende oavsett om vi vill det eller inte.

Vi ser början på vad krisen konsekvenser kan komma att vara med enorma skogsbränder i Californien, delar av Canada och Sverige, flyktingkrisen, extrem avsmältning av glaciärer och havsis i Arktis, extrema översvämningar som i Japan, svåra torkor och fallerande skördar, och stormar som tvingar folk överge sina hem.

Denna process -  identifiera hot, motstånd och undflykt, starkare och starkare bevis, acceptans av kris och dramatiskt gensvar - är typiskt för hur människor hanterar svåra problem. Därför kommer det sannolikt att vara desamma med klimatkrisen.

Vissa kommer åberopa att vi måste ha en stark ledare som Churchill, men då glömmer de också bort att han var ett barn av sin tid och hade aldrig hyllats om det inte var för utfallet i kriget. Det kan vara en farlig fälla att välja en ledare endast baserat på att han/hon "verkar stark". Det som behövs är någon som leda samhället mot en bättre framtid genom att förändra folks tankar och beteenden i grunden för att undvika de värsta konsekvenserna av en kris.